Beträder dagens scen, har vaknat och sjungit, nästan sjungit,
som när huvudet läcker någon annans sång, och jag på fötter sen sneglande åt höger
åt vänster, sniffande efter närvaro, hur jag öppnade en dörr och blev tagen av världen.
Hur jag visste vems jag var när jag höjde blicken och livet kröp i gräset. Denna dagen är en timid scen, dold av buskar och snår, och publiken är irrande efter vägledning och fortfarande långt borta.

Kanske mot kvällningen när ridån faller med sina smäktande stjärnor, i guldgult på det mörka tyget. Kanske när livet i gräset somnat, och när ditt öga är en stjärnspegel.

syntax ur irrgång
flaxar vingar, fjärilar
från förflugna år

inifrån öron
utifrån klotets färger
flydd mening över

efter dagens tryck
ordet blir hugget lemlöst
svävar likt sprödast