Om bär eller brist

Jag plockade blåbär
och la dem i en fryspåse
det var sent på säsongen
så de var relativt svårfunna
dignade och trängdes alltså inte i ljuva klasar

de var både unga och gamla liksom jag
emedan avplockade och tunga och befintliga
och plockade och lite skrumpna
emedan fortfarande trots allt vid liv
och ovetande om sitt kommande offer
och rätt blå ändå

det blev en liten skörd
men den fanns

och sen glömde jag äta dem
eller så nändes jag inte
för att de var så få
som om det skulle spela någon roll hursomhelst

och när jag väl slutligen skulle till
så var de mosiga, förutom ett par stycken

vad lär vi oss då av denna betraktelse
- ingenting
men så är ju också fallet med de flesta försök
de faller platt där ingen ser
eller mosar ihop sig och blir gamla
och kvävs långsamt
i nån liten påse

som man fnyser åt och slänger

Tädgårdsskötsel

Ibland går det bra
och solen den bara skiner
och sänker man radion så
höjer man fågelsången

Ibland får man köpa gräsklippare för dyrt
för att nån stulit den gamla
och gräset är högt
och trögklippt

Ibland blir man naivist
och sitter helt stilla
med ett glas saft
och då kommer getingar
då
viftar man inte

Ibland är ändå sommaren lång
som om den började en dag man inte fanns

De går i löftet
med kjolsvängda ben
i sommarlöftet
höjs rösterna
och blickarna dansar i sidled
mot någon som kanske kommer

i syrendoften sen
med dova små hjärtan
längtanspumpande

Återfall

Gick ut till det vackraste regnet
spröddroppar, varmvåta och lösliga
själen min
i ett tillstånd
uppe där i molnrastande sky
faller så bunden
liksom fri

Det har kommit ett ljus, en morgon då dagen är ny och
skatorna bygger bo alldeles i min utkant
Vaknade med visshet
vid sidan om och det stora hela odelat
För mina utgångna fötter:
Gamla fimpar, pingstliljor i nyutslag
och när jag lyfter blicken - vingar i arbete

Lieman slår äng

Lien är ett vackert redskap

han älskar att lyssna till ljudet av snittet och fallet
och den är vass och den skär jämnt

solbrand mot skuldrorna och stora svep

han tycker om, när han ser bakåt, synen bakom sig
och när han ser framåt, det återstående
förändringen, liksom rytmen

rytmen av slagen

det är en vildvuxen äng med små färglada glimtar
nästa år blir den sig åter lik eller olik

kropp i rörelse, krum och ihärdig
som ibland sträcker på sig och torkar svett ur pannan

han är buren av sin jord
han bär inte svart

Vinternatt

Har du nånsin stått vid ditt fönster nära natten
tittat ut och tänkt
att: vi äger allt

utan att nån mer gång beröra varandra
som för att alstra värme

och på vår själ som fastnade som tuggummi
under eteriska gummisulor
och tänjdes ut och uppåt - såhär
har du tänkt på allt

tills det brister

har du stått och tittat på januarinatten
där en och annan adventsstake står och drar ström
för vår trevnad, eller?

jag står här och blir svart
ser natten på mig som jag

svart

brödet och solen slut
och julen har snurrat

överallt

så mörkt utan ord, bara egna glimmande ögon
speglas som i ett klibbigt dimstråk
som måste svept in när jag inte såg efter

under

jag ska stå kvar och bliga nu
med min kropp som en skadad hov
som vill och låter
och låter ingen vila

friheten ser så stor ut
liknar en äng som blicken
inte kan avsluta

fast ängar blir sommar
och detta är vinter

och stängslet är längre bort
än sin bild

det är bortom rutan
och bortom gatlyktan
fast sen är det nära

och därför förtar det meningen med rörelsen innan den börjar

har du nånsin stått som jag
är allt jag vill veta
vare sig djur fri eller bunden

i vinternatt

ja, så mycket vet jag

Dröm mellan bröd och pannkakssylt
packad i ränsel
och så långt vilse
över stättor och stigar
vägvalssidor i en tummad serietidning
på vilosten

sol som gick upp och ned, månsky och fågelskri

nattkyla i morgonrysning
och hungrande tallstammar
mellan tomhet och skalk

minnesvärd vandringssägen
under tårat hopp
och långväga skoskav
i prasslande smörgåspapper

måne som skalv och bleknade, solrök och främmande läten
som upphört äntligen äntligen där
där tystnaden liknar ett lättat rus