En fågel sjunger med näbben öppnad mot morgonen
från nattens drömmar till dagens
dricker vatten, dricker ljus
ska leta det brustna öga
som kan fogas samman
till en skärvornas mosaik
som orkar sin syn och världens
tårar
vattenfågel
och mellan himlens och våra droppar kryssa smidigt
fast i en form mottaglig för allt
och i ständig förändring densamma