när som anande
på perrongens ödslighet
en väntande tur

skyddande hand mot
solljus det spröda ögat
som alltid måste

spana mot framtid
där den kommande färden
ska förlösa sig

där som jag lever
bakom hudens sårskorpa
och solsprickans ljus

skyddande väggar
och träd som flyger förbi
fönsteögats blick

mumlar och öppnar
kroppars vilande strupar
gurglar morgonljus