Lieman slår äng

Lien är ett vackert redskap

han älskar att lyssna till ljudet av snittet och fallet
och den är vass och den skär jämnt

solbrand mot skuldrorna och stora svep

han tycker om, när han ser bakåt, synen bakom sig
och när han ser framåt, det återstående
förändringen, liksom rytmen

rytmen av slagen

det är en vildvuxen äng med små färglada glimtar
nästa år blir den sig åter lik eller olik

kropp i rörelse, krum och ihärdig
som ibland sträcker på sig och torkar svett ur pannan

han är buren av sin jord
han bär inte svart