Du ler
där är din rädsla
ditt hopp att gå orörd
din blåa look
och vädjande ögonskål
väntar på fyllnad
frukt eller annat

gardinerna hänger
så oklanderligt i jordnära färg
som expediten rekommenderat
ögonskymmare

men allt annat
svart och är vitt
och du
du bara ler

för om snällast mot alla
släpps först
ur ödestvångströjan
som sitter så hårt, så lungsjukt kvavt
när vädret stannat och darrar
i väntar på himlapiskan

så har du inte blivit vilseförd