Enligt överenskommelse

Det finns en sjö dit jag går när jag väntar på tåget.
Där sitter jag och glor.
Det är som ett avtal:
det finns en sjö
och dit ska människan gå,
åtminstone om pizzerian är stängd,
för att sätta sig och glo.

Jag tittar mot anda stranden, och husen där
och tänker: Bra läge det där.

Det är som ett avtal ingånget och påskrivet
före min tid
av alla parter.
Det ska gälla i förutsägbar tid, så står det
och nu gäller det en timme till avgång
och jag går dit jag måste.

Det finns en sten som jag sätter mig på.
Jag kallar den "min sten"
eftersom det ingår i uppgörelsen
att jag ska göra saker till mina; erövra och namnge.

Det heter ömhet för att det gör ont
vad jag känner av, och för, min sten

och att leva
i enlighet med överenskommelsen
att sitta och titta ut över ytan.