det är ett renligt folk

leksakerna blir duschade när pojkarna
pangat med plastgevär och småflickor öst
sand i sina giftfria spannar

övervakade av falkögon
från balkonger med halvslutna ögonlock bakom vilka
minnen vinglar oroväckande efter glada grillkvällar

det är ett fredligt folk

med kort blomning
från öra till öra
sprider sig ett sommarlångt leende

och de slår inte på någon
annat än med kyla

de kan namn på många ting
och tingen blir nästan som till liv ibland
i deras strupar

som äter ord
på inglasade balkonger

och när själar bjuds upp till dans
klär de sig i kropp
som går ängsligt mot baren
för att slukas av mängden
av okända skuldrors armbågar

det är ett indignerat folk

smyger med sina hörntänder
invid en fondvägg av svart eller vitt

tittar i spegeln och ser bilder av infekterade sår
grinar illa, grinar gott, känner vittring

klipper med ögonfransar, lägger på ett lager hud
och ljudar goda ord