Ibland skänker jag en tanke

(en gåva som aldrig kommer fram, aldrig ska famnas
ett svettigt blomsterbud på jakt efter en adress,
han ger snart upp och går hem)

när jag kör genom natur som rullar åsar
och porlar bäckar, och pockar efter givmildhet
via sina eleganta erbjudande

och det är också allt jag ger
när inget längre blir större än det var
likt en somarljusdröm i februari, nej den tiden
är förbi

det är bara en vindil nu
en lustdragning i mungipan

att jag ville dig väl
men ville dig också - mig