Jag skulle vilja säga att hon gick över ängderna
som på en nostalgisk tavla, fast på riktigt då
när det fanns sommar och med lycka
i sina ögonblickar såg hon mot horisonten

och jag säger så

men jag såg det aldrig

jag såg någon gå i halvhögt gräs dock
i halvhögt gräs och i halvlycka och med roat
ögonkast, som inför en oväntad ljus tanke

men din själ gick över ängarna, som ovan
fast med annan stavning, så gick den
fullständigt fri att vandra in och ut ur
epoker och tidsandar
utan skal
utan att vara på väg någonstans

och den bar på en korg
för bär eller blommor snarare

för en sådan äng är en blomsteräng
utan undantag

Och jag säger då, och nu, att du gick
över ängderna som en sommardröm
lös och ledig
och vad du bar kunde du ha eller mista

vem bryr sig om sant eller falskt nu
när sorgen frusit oss fast