Din själ dansar i ditt öga i svart skinn och höga klackar

den har varit på utfärd hela dagen och träffat människor den aldrig ska känna

nu dansar den som glömskan ibland

sina vänners menande blickar och dämpade röster

rör den sig till synes fri till bandet

himlen vaknar och ser ut ljus

som vill blända sen

när klackar har tvingats hem och slår hårt

mot hårt golv så det låter

när lång natt tröttnat