Elefantasi

och där står du hukad under och tror att det är ett tak och undrar om din rygg ska förbli krum och hur ska i så fall världens klarsynta öga döma dig går du någonsin ut i världen igen

och där står du och klamrar dig fast vid ett ben för ögoblicket så stilla att du tror att det är en stam och är så trygg i din trygghet och ingenting försvinner någonsin från dig, inte ens den tanken finns att något kan gå förlorat

och där står du och klappar en snabel och tror att det är en lian och att du är vilse i djungeln kanske men ska bli funnen, for sure, för har vi inte gps och alla andra teknikens under så hur skulle en endaste människa kunna gå förlorad och varför i så fall just du, hur statistiskt omöjligt är inte det?

och är du ändå inte lite vän med naturen, så säg, uppvuxen med snälla träd i det snällaste av länder

och där ligger du på rygg på en rygg och tror att det kanske är en jordbävning på g och att himlen ska öppna sig och du ska bli befriad och uppptagen och sitta däruppe sen på högra eller vänstra sidan om korsfästelsen och ömka de kvarvarande, har du inte alltid väntat dig

och där sitter du grensle bakom öronen och tror att du gungar fram på ett ostoppbart framgångståg och bryter ny mark och är den självklare härskaren och att om något hörs långt där nedifrån så är det tjänarna som springer närmre för att bättre kunna höra din önskan uttalas

och där står du med svansen viftande dig i ansiktet och tror att fladdermössen virvlar förbi och är det ett besök på zoo eller är det något att bekymra sig över på riktigt som ett varaktigt tillstånd och du sluter ögon som ändå aldrig sett och står som förstenad kvar och inväntar den förändring som ändå måste till

och här står jag och tror att jag ser vad ni tror

med kärleksbeblandat avståndstagande och mer än en gnutta hopplöst förakt eller ligger jag möjligen krossad under ett ton-tungt

feltramp med plötslig insikt om att det inte spelar någon roll för vi ska alla bli förvånade till slut