Min kropp bränner solen och din
täckt i vår själ
står en nunna i lugn väntan

dagens måltid är på väg på svullna ben
letar den sig hitåt
där världen väntar i bön inför sprödare ord

och dold som av sol i ögon min flödande ljusa gata
utan slut vidgar horisonten och slinker ut ur en
mättad dröm

sen och vilse i klostergården och skymning
och jorden på värkande knä
syster
grönska som blir dunkel
din hand letar för att leda mig rätt vilse som din hand
sätter blad i rörelse

vilar på rundade stenar där kvällens kropp
andas tung och fuktig och häver sig som jorden och snurrar
min fråga mot vila slät och ständig