Över sjö skyddad
av träd som av himlavalv
får vingar vila

lutad mot kroppen
stenen som klyver ytan
fjäderlätt stillhet

i vakande sjö
när skyar och bark slokar
likt fällda vingar

och finns även moln
som anat verkligheten
där som blickar bor

som spegelglänser
där de flyktat och hejdat
viskning mot tystnad

Stenvarm är stillheten