Du kommer ut ur ett moln av mörker
för att vandra i solen och i all tid
först i förundran över varje ljus och jämnad stig
men snart ser du tyngre moln hopas
för att sakta närma sig

din vandring bort ifrån och sedan under
den tar snart vid
och det ser ut till att skymma snabbt
mot en ovädersnatt

så du skyndar dina steg mot ljus som tänds mot mörker
men ser snart ovan dig inte längre moln som vill gråta
eller driva
bara något kompakt svart som bidar sin tid

och svar på din fråga hinner du inte få
för fönstren släcks ett efter ett
och alla sover redan där du knackar på

finns inte längre något att förstå

ensam i ett mörker finns ingenting alls
bara detta
att du trodde dig hemma här i en värld
andras värld
andras allt