Präglad likt ett mynt
kastat med snurr mot klave
för byteshandel

slagen i backen
upplockad av fingrarnas
grå vidskeplighet

turmynt i fickan
ingen är som den ser ut
men färdas ändå

trygg i sin boning
vandrar sällsamma vägar
på annans karta

sliter på foder
tänker sig smyckat förvar
som längtans ursprung

för känslan av liv
ickeliv genom grovt tyg
fysiska ångor

mitt i steget som
förebådar tystnaden
är sången ännu

sliten och fransad
öm över konturerna
av tigande jord